Solen skrattar åt oss. Här har man varit i solens förlovade land och nästan blivit beroende av den. Och nu när den väl är ute och visar sig här i Mörkrets Rike får jag bara njuta av den genom våra halvtaskigt putsade fönster. Fasen också. Men visst, det ser bra vackert ut och jag njuter med alla vårtörstande essingebor som sitter halvnakna (en lätt överdrift) nere vid bryggorna.
Med solen kommer ju solbränna. Den där härliga nyansen som gör att jag som »grön-blå-med-tendens-till-genomskinlig-svensk« känner mig frisk. Men med bara taklamporna som ljuskälla har den friska tonen jag burit med mig från Thailand försvunnit lika snabbt som en ny bil tappar i värde när den rullar ut från bilförsäljaren. Fasen också.
Men men, jag kommer över det också. Bara man frisknar till så blir allt bra. Ska t om bli skönt att få jobba igen, så hjärnhalvorna kan få lite gympa. Tror även min kära Bloggfru håller med mig om det. Iallafall i sammanhanget att hitta rätt ord. När det idag på TVn dök upp en kvinna som Bloggfrun ansåg vara man sa hon: »jomen ser du inte, hon har ju ett sånt där päronäpple, eller halsäpple, eller vad det nu heter.« Vi enades kring termen adamsäpple och konstaterade att jobbet är välkommet.
 |
| Gobitar vi minns. Tror dock att märket är kvar i min panna. |
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar