KÄNSLAN.

Att komma hem till en unge som tittar upp på en och säger »baba«. Likt en hund kommer fram och vill upp i famnen och kramas. Den känslan. Jag är inte känd för att vara den mest effektiva och strukturerade människa som finns. Men med vetskapen att den välkomstkommittén väntar hemma, kommer hela jag bli en klockren tidsplan.

Idag har Bloggfruns kompis Mirre agerat super-nanny och passat Meja hela dagen. Tack Mirre, du är bäst. Förmodligen ser du detta inte förrän imorrn då du somnat av ren utmattning.

Bloggfrun har tagit sina första stapplande steg mot jobbet med en "konferens" idag. Så henne ser vi inte förrän imorrn. Visst saknar jag henne lite men jag klagar inte. Har en egen grabb-konferens med mig själv; blodpudding och lingon till middag, Champions League med Barca-Milan samt Patrik Sjöberg som möter en av Sveriges absolut största hockeystjärnor genom tiderna, Börje Salming. Just nu sitter dom och sätter klädnypor i varandras ansikten. Är inte det grabbigt så säg. Tänkte mig sen en avslutning på kvällen med den danska klassikern Pusher. Om jag inte somnar av ren testosteron-överdos innan.

Som Interista gråter jag inte om Barca håller undan.

 

Skickat via Blogsy