Åh fyte rackarn som våra grannar i väst säger. Den här löjliga ångesten för att äntra konungariket Sverige på nytt var ju ingenting mot hur verkligheten blev. Flygplanshjulen hann knappt nudda den kylslagna asfalten på Arlanda innan förkylningen tog oss i ett strypgrepp. Meja hade dessutom plockat med sig några härliga Bangkok-bakterier, så vi toppade febertopparna och de rinniga näsorna med magsjuka. Mumma. Därav mitt frånfall från bloggandet, synapserna mellan hjärna och fingrar har varit ungefär som internet i den thailändska ö-världen; svajigt alltså.
Nu har det nästan gått en vecka och vi har inte sett så mycket mer än lägenhetens skrymslen och vrår. Men jag och Meja hann smitta både mormor och moster med en släng. Så vi blir nog kvar inne tills vi är rumsrena. Stackars Bloggfrun som får gå runt i skyddsdräkt och pyssla om oss.
En smakstart på verkligheten. Inte konstigt att vi redan längtar tillbaka till vårt låtsasliv.
 |
| Hon påstår att hon är lite risig. Men när vi lekte longtail-boat så kvicknade hon till. |
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar