Jag skrev ju om Alex Schulmans show igår. Som i mångt och mycket tar upp vårt liv i den något stressade digitala sociala sfären. Tänkte på en grej; att det är rätt fascinerande att den analoga (även om den sänds digitalt) formen av underhållning som podcasts brutit genom bruset och tagit plats. Prat, prat, prat. Fast det kanske är det som är grejen, att det nästan blir som en paus i allt annat. Att bara få blunda och lyssna. Jag kan definitivt inte göra något annat under tiden. Min simultankapacitet tillåter det inte.
Som t ex när jag springer. Då kan jag inte hålla fokus för att lyssna på ett samtal. Har kanske inte främst med simultankapaciteten att göra, snarare min deliriska trötthet som sprider sig i kroppen. Exakt så kändes det ikväll när jag gjorde comeback i löpartrikåerna. Jag hällde i stort sett i mig mjölksyra. Det ljuva och lugna strandlivet (och den goda Chang-ölen) har satt mig på avbytarbänken. Kämpa Masi! Bloggfrun hotar med kortleken snart. Men något som underlättar är den eminenta play-listen från mitt brittpopsnöre till kompis, Christopher de Laval. Melankoli och nostalgi med tydliga grungeinfluenser varvat med upp-pumpade pojkdrömmar drog mig över mållinjen. Tack Doffe. Här har du den: Boys will be bhoys
Nu ska jag kontemplera inför premiär-dagislämningen imorrn. Lugnt och fint med Värvet, där Kristoffer Triumf intervjuar underhållningsbranschen. Ska nog gå bra, allt är förberett in i minsta detalj. För man hoppas ju att man får göra comeback där också.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar