tisdag 12 februari 2013

PÅMIND.

Man glömmer ibland också bort hur bra man har det. Och visst vet man sedan tidigare att en stor del av thailändarna har det knapert. Men jag fick en påminnelse strax efter mitt förra inlägg om vårt högst otillfredsställande boende på Koh Mook. Det räckte med att utforska byn/citykärnan och dess urinvånare. Långt bortom flådiga resorts, bungalows på stranden och air condition. Okej att vi tyckte det var skitigt där vi bodde men så skitigt, illaluktande och fattigt dessa människor levde gjorde att det knöt sig i magen. Här sitter jag och klagar över en fejkad sky-view och skitiga tånaglar när misären är strax runt husknuten. Fast det är ju vi som tycker att vi har det så bra som anser att dom lever i misär. Säkert är flera här lyckligare än oss ändå och är glada för att ha ett plåttak över huvudet. Sen kanske ordet misär är starkt i sammanhanget när det finns människor i andra länder som inte ens har ett plåttak att tillgå. Men oavsett så var det bra att komma ner lite på jorden igen och verkligen förstå att paradisen inte alltid ser likadana ut framför palmerna som bakom desamma. Det får en att uppskatta det vi har och får lite mer. Även om man allt som oftast står sig själv närmast som det heter.

En vanlig dekor i djungeln.
Den svenska fanan vajade även här.
Byns lyxvilla.
Lite trötta efter stadsvandringen.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar