MINNET AV PALMBLAD.

För satan. Jag är inte redo än. Inte alls faktiskt. Ingen av oss är redo för att byta sand mot snö, snäckskal mot frost eller att titta längre ner på celsiusskalan. Att byta shorts mot någon form av acceptabel klädsel och byta fruktshake mot en trött maskinkaffe på kundmöte känns inte heller helt bekvämt. Nåja, förr eller senare fasar man väl in, eller ut, beroende på hur man ser det.

Vår sista paradisö-anhalt, Koh Ngai [Hai] gör sitt yttersta för att hålla alla ångestfyllda »Arlanda-terminal 5- ankomsthallen« borta. Både jag och Bloggfrun älskar palmer (åh fan) och vår resort Coco Cottages är fylld till bredden av dom, så det känns skönt att kvoten av frodiga gröna palmblad blir välfylld innan hemgång.

Bloggfrun är en rolig prick. Hon är ju alltid på mig när det gäller att komma ihåg saker och då saker som hon ofta har sagt/tror sig ha sagt till mig. Oftast kommer ett par djupa suckar och stön när jag tittar smått retarderat och undrar vad f-n hon pratar om. Visserligen är mitt närminne långt från en fullt frisk nivå men nu tror jag att jag knäckt koden till min »glömska«. Jag är lite långsam, Bloggfrun är snabb och har en snabb ordföljd på sina meningar. När hon dessutom pratar med mig bortvänd och i vindriktningen så försvinner själva kärnan i budskapet. Alltså; hon har sagt något men jag har inte hört. Vilket leder till lätt osämja och ifrågasättande av mitt minne. Orättvist.

Å andra sidan har vi nått varandra när det gäller ac:ens vara eller icke vara, så livet känns ändå rätt lätt just nu. Och imorgon ska vi prova en »skål av lycka« med Liljenlovs. Vad det nu än kan vara (det ryktas om någon form av berusningsdryck), känns det initialt bra i magen.

Nästa gång hörs vi från Bangkok. Då, efter ca två månaders strandlek, ska vi främja våra kulturella sinnen. Om dom nu fortfarande är aktiva. Men innan dess ska jag ut och snorkla efter Nemo här vid Hais korallrev.

Härliga Liljenlovs stod på stranden när vår båt stannade på vägen till Koh Ngai med en påse färdkost. Fina typer det där.

Kokosnötens hemvist, Coco Cottages, Koh Ngai.

Det första vi gör på hotellrummet: Meja testar om sängen är studsbar, Bloggfrun sliter bort eventuella filtar från just sängen och jag kollar trycket i duschen.

Middagsdags. Går sådär med vett och etikett. Men Meja ska ha all cred för sin yviga mohawk.

Hmm, den här lekparken känns bekant. Vasaparken?

Jo, Bloggfrun har en annan bikini också. Men vilken rygg! Inte lika glad framsida dock när hon upptäckte att snorkeln inte kom med.

Meja är driftigare än pappa och har redan öppnat en strandbar. "Vällingshots & Dreams" är namnet.

Jag sa ju det. Ny bikini!

Släpp kylskåpet.

Mamma har checkat ut. Nanny sökes. Positiv, snabb, starkt psyke och ögon i nacken är ett plus.

Innan-middan-häng med götlaborgfamilj.

Ta oss till haaavet.

 

Skickat via Blogsy