KUL MED KULTUR.

Våra kultursinnen verkar ändå vara hela och rena efter så mycket strandlek. Skönt. Men visst, en paus eller två med täta intervaller behövs så vi inte rusar in i väggen. Meja var måttligt imponerad av templen i Wat Pho men kvicknade till liv när jag och Bloggfrun kände för att sightseeing-freestyla. Man ska inte göra det i Bangkok för då kan man hamna i gamla delen och inte hitta ut. Men som alltid så löste sig det också och vi fick lära oss vart i staden man hittar baskaggar, blinkande och trimmad stereoutrustning samt vart man kan bada i obskyra verktyg och elektroniktillbehör. Kultur det också.

Idag kan det bli en vända på nattmarknad. För jag har inte lyckats med mitt mission; att hitta en keps som mitt huvud kan bära upp. Hur svårt kan det vara? Men på en mörk nattmarknad kan ingen keps höra mig skrika.

Har inte tid att skriva mer. Måste få lapa i mig solens sista varma kyssar.

Bloggfrun instar från hotellpoolen.

Nere i lobbyn kan man få sig en sumofajt.

Först lite riktig kultur på Siams stora shoppingcenter.

Lite mellis innan tempeltur.

Landmärket Wat Arun.

Nöjd och glad innan...

...den sötvarma aromen från fiskståndet
satte sig i kläderna.

Wat Phos specialisering inom Buddhismen passade oss som handen
i handsken. Relaxation. Som symboliseras av den enorma
liggande Buddhan.

Munkarnas Östermalm.

Även munkarna gillar shopping.

Freestyle-sightseeing.

Bloggfruns systers man Joel Fragell, tillika Sveriges McGyver skulle älskat det här.

En tur på kanalen. Det var varmt så vi bjöd chauffören på cola.

Terassboende på floden.

Det behöver ju inte alltid vara djupt turkost när man kör vattenlekar.

Radhusområde.

 

Skickat via Blogsy

PÅ FAST MARK.

Det ljuva ö-livet har nu bytts mot hektisk storstadsdjungel. Men vi gillart. Det var lite på tiden att skippa badbyxor och bar über (bar överkropp för er som inte minns) och uppträda lite mer civiliserat. Och Bangkok har redan levererat. Dock inte i kultur ännu men i välfyllda plastpåsar från marknaden Chatuchak. Jag som trodde vi levt och klarat oss utan kommersen tillräckligt länge för att nästintill ha blivit ointresserade. Vet inte vem jag försökte lura med det påståendet egentligen. Det tog inte mer än ett dygn på fast mark för kommersen att locka våra sinnen och plånböcker till synd. Men som sagt, vi gillart.

Vårt sköna ö-liv avslutades tillsammans med familjen Liljenlov som såg till att göra våra sista dagar och kvällar bättre än bra. Och någonstans på sin resa har dom plockat upp fenomenet »a bucket of joy« (inte a bowl of luck som undertecknad skrev sist, reds anm), vilket dom introducerade för oss. Ganska enkelt egentligen; thailändsk rom, sprite, cola, red bull och lime. Skepp o'hoj så gott. Första gången på två månader jag varit lite tung i huvudet, cred till Liljenlovs. Dessutom bjöd dom på att hålla ett litet tal som träffade mitt i hjärtat. Liljenlovs, ni är en hink av glädje!

Herrejävlar, nu kom Bloggfrun in på hotellrummet med vin och ost. Och jamon serrano. Visserligen är det min namnsdag idag men ojoj, nu ligger hon ordentligt på plus. Nu stämplar jag ut och lyxar loss med med min kvinna. Imorrn mer Bangkok och förhoppningsvis mer shop...nej jag menar kultur.

Fokus Celeste, fokus.

Pep-talk inför familjefotot.

Jag ville kanske för mycket. Men tjejorna levererade.

Mäh vaddå?! E vi inte klara snart?

The famous Bucket of Liljenlovs.

Samssong eller Hong Thong. Romen alltså.

Hejdå-kortet. Men jag förstår inte varför jag ska göra mig kortare än jag redan är?!

På fast mark igen och inne i "storstan" Pak Meng

Bloggfrun blev som vanligt bästis med barnen på hotellet.

Vi såg nästan in till personalen på hotellet.

Nej men vi tar väl in en flied lice då för 48:e gången.

Redan här började det suga i shoppingtarmen.

Fast det avtog när det enda prutbara va bläckfisken.

Ljust & Fräscht i Bangkok av Pullman Hotel G.

Asså, vart är beachen?

Fruktstånd har guld i mun.

Vi var i stort sett Dom enda som hade hört talas om den där marknaden.

Och nej, det var inte såhär kul hela tiden.

Fast vi klarade det! Med livet i behåll, trots mammas "ska bara prova det, prova där, prova allt, man blir ju galen, man vill ha allt, allt är snyggt. Visst Masi?"

Mamma blev så glad när hon hittade det där Singha-linnet!

 

Skickat via Blogsy

MINNET AV PALMBLAD.

För satan. Jag är inte redo än. Inte alls faktiskt. Ingen av oss är redo för att byta sand mot snö, snäckskal mot frost eller att titta längre ner på celsiusskalan. Att byta shorts mot någon form av acceptabel klädsel och byta fruktshake mot en trött maskinkaffe på kundmöte känns inte heller helt bekvämt. Nåja, förr eller senare fasar man väl in, eller ut, beroende på hur man ser det.

Vår sista paradisö-anhalt, Koh Ngai [Hai] gör sitt yttersta för att hålla alla ångestfyllda »Arlanda-terminal 5- ankomsthallen« borta. Både jag och Bloggfrun älskar palmer (åh fan) och vår resort Coco Cottages är fylld till bredden av dom, så det känns skönt att kvoten av frodiga gröna palmblad blir välfylld innan hemgång.

Bloggfrun är en rolig prick. Hon är ju alltid på mig när det gäller att komma ihåg saker och då saker som hon ofta har sagt/tror sig ha sagt till mig. Oftast kommer ett par djupa suckar och stön när jag tittar smått retarderat och undrar vad f-n hon pratar om. Visserligen är mitt närminne långt från en fullt frisk nivå men nu tror jag att jag knäckt koden till min »glömska«. Jag är lite långsam, Bloggfrun är snabb och har en snabb ordföljd på sina meningar. När hon dessutom pratar med mig bortvänd och i vindriktningen så försvinner själva kärnan i budskapet. Alltså; hon har sagt något men jag har inte hört. Vilket leder till lätt osämja och ifrågasättande av mitt minne. Orättvist.

Å andra sidan har vi nått varandra när det gäller ac:ens vara eller icke vara, så livet känns ändå rätt lätt just nu. Och imorgon ska vi prova en »skål av lycka« med Liljenlovs. Vad det nu än kan vara (det ryktas om någon form av berusningsdryck), känns det initialt bra i magen.

Nästa gång hörs vi från Bangkok. Då, efter ca två månaders strandlek, ska vi främja våra kulturella sinnen. Om dom nu fortfarande är aktiva. Men innan dess ska jag ut och snorkla efter Nemo här vid Hais korallrev.

Härliga Liljenlovs stod på stranden när vår båt stannade på vägen till Koh Ngai med en påse färdkost. Fina typer det där.

Kokosnötens hemvist, Coco Cottages, Koh Ngai.

Det första vi gör på hotellrummet: Meja testar om sängen är studsbar, Bloggfrun sliter bort eventuella filtar från just sängen och jag kollar trycket i duschen.

Middagsdags. Går sådär med vett och etikett. Men Meja ska ha all cred för sin yviga mohawk.

Hmm, den här lekparken känns bekant. Vasaparken?

Jo, Bloggfrun har en annan bikini också. Men vilken rygg! Inte lika glad framsida dock när hon upptäckte att snorkeln inte kom med.

Meja är driftigare än pappa och har redan öppnat en strandbar. "Vällingshots & Dreams" är namnet.

Jag sa ju det. Ny bikini!

Släpp kylskåpet.

Mamma har checkat ut. Nanny sökes. Positiv, snabb, starkt psyke och ögon i nacken är ett plus.

Innan-middan-häng med götlaborgfamilj.

Ta oss till haaavet.

 

Skickat via Blogsy