ALIVE AND WRITING.

Hej och hallå bloggen. Long time no see. Jag tar på mig hela skulden. Allt är mitt fel. Förlåt. Kan vi gå vidare nu?

Jag visste nästan att det skulle bli såhär när vi kom hem. Ett moment 22. Från att sitta och skriva hem om vårt leksaksliv bortom Sveriges gränser, där solen sken och livet bjöd på nyheter varje dag – till att komma in i vardagslunk som inte direkt alls bjöd på några överraskningar. Och således inget kul att skriva om. Men det är just det jag insett nu, att det inte alls måste vara massa äventyrliga överraskningar (eller Bloggfrun i bikini) för att jag ska skriva och lägga upp bilder. Jag skriver ju här för att jag gillar att skriva plus att Bloggfrun tjatat sönder mig om att inläggen inte alltid behöver vara långa som en uppsats, vilket också varit en issue; att jag vill skriva så mycket varje gång (det här är nog en av de längsta meningarna jag någonsin skrivit).

Nog så. Beslut taget; bloggen fortsätter. Om ni nu fortfarande är några trogna själar kvar som inte tappat hoppet om mig och som refreshar sidan då och då? Kämpa!

Meja kämpar hon också. Både med faser och dagis. Framförallt med att fånga så många bakterier hon kan. Själv så undrar man om man jobbar halvtid just nu. »Att vabba eller inte vabba. Det är frågan.« Tur att super-mormor steppar in och barnvaktar så man iallafall kan ta fredagsölen med kollegorna.

Hänt sen sist (något köttfokuserat):

1) Provat Pulled Pork för första gången. Jag blev kär. Tack Ljunkan & Cissi! 2) Ätit kanske den godaste Jamon Serrano någonsin. Från Hötorgshallen with love. Tack Henke & Johanna. 3) Oljat in balkongen. Den måste ju kunna bära upp den tilltänkta grillen. Där det ska grillas KÖTT ja. 4) Börjat träna. Slutat träna. Och nu börjat igen. Kom ju på att vi ska på bröllop den 8/6, vårt eget för övrigt. Så det är läge att fokusera på målbilden. Vill ju uppfattas som ett »piece of meat«. 5) Blivit totalt hänförd av det tyska stålbadet i veckans Champions League. Som monstruösa köttkvarnar malde tyskarna ner de stackars spanjorerna fullständigt. Mäktigt. 6) Och ja, det är fortfarande tungt att va Djurgårdare. Här snackar vi inte kött utan päron: Päronhuliganen.

Shit. Skitlångt och blajigt. Men vi är på banan igen, härligt! Throwback Thursday är det ju som bekant. Och vad passar bättre än att minnas den där målbilden från Spanien i höstas? Up!

8/6 here I come! Eller?

 

Skickat via Blogsy