TRÖTT.

Tar en java. En macka. Lyssnar på hur jobbet vaknar till liv. Små försiktiga samtal utvecklas till mer högljudda fan-va-skönt-med-fredag-utrop. Och det är ju sant. Vad vore väl en vecka utan denna lyckans dag, fredag?

Men jag är trött. Trött på vardag. Trött på att kränga på mig vinterjackan varje morgon. Trött på att behöva möta min alltmer bleka, nästan spöklika uppenbarelse, i spegeln varje morgon. Men jag får väl säga som man gör om sitt ibland stökiga barn; "att det nog bara är en fas." Sen kan ju tröttheten bero på min nattmangling inför presentationen i onsdags. Det sitter liksom fortfarande i. Känns som jag har en 3-dagars bakfylla ungefär. 

Apropå fas, Meja verkar ha gått in i nån riktig j-a (pardon My French) stökfas. Gråter och skriker ena sekunden för att i nästa skratta och mysa. Skulle likställa henne med Dr Jekyll och Mr Hyde just nu. 

Men som med alla faser, så kommer både jag och Meja ur den här också.

Nä, nu ska jag sätta på lite glad musik tror jag. Tror det blir glamrock med mina favoriter Mötley Crüe. Det brukar hjälpa mot vilken trötthet som helst. Nu slutar vi med det här deppiga inlägg och tar oss i kragen. Javan börjar slå till och mina kollegors lycka över fredagen börjar smitta.

Trevlig helg!

Mejas absoluta favorit just nu. Den blir man också glad över, även om man får höra den ca 23 gånger om dagen.

Vi gjorde oss så söta vi kunde när vi
mms:ade mamma som var på konferens.

Islossning och våren på ingång. Eller Mordor. 

Man ser ju så olika på det här med
vinter vs vår.