THE BEACH.

Du minns säkert Alex Garlands briljanta roman The Beach från 96'. Nu har vi ju visserligen inte varit på exakt den paradisstranden som boken och filmen utspelar sig på. Men känslomässigt var vi det igår. Ao Wai på Koh Sameth fångade våra emotionella backpackerminnen med sin vita sand och sitt turkosa vatten. Medans våra numera föräldra-rationella sidor uppskattade närheten till toaletter, skötrum och lekhörna.

Har just slagit mig ner på vår terass med en Chang i vänstra handen och paddan i den högra (ja, jag kan skriva så här långt med en hand, ölen måste nämligen drickas fort då värmen annars slukar den). Martin tittade ner och frågade om jag skulle med ut på en "runda", vilket betyder fartlekar under 10 km. Som väl är hade jag hunnit öppna ölen så jag slapp. Martin tyckte t om att jag var värd det. Så nu sitter jag kvar här med min saltvattenklibbiga kropp och bara har det bra. För det var jag värd.

Nästan som hamnen i Puerto Banus.

Premiär för flytvästarna.

The Beach.

Satans barnfamiljer som sabbar vyn.

Poseidon.

Poseidon aka Kung Martin XVII Volym med Tuva.

Kurragömma.

Oklar fångst.

Poseidon väger en del.

Graciöst.

Inte fullt lika graciöst.

Room with a view.

Absolutely fab.

UV-dräkter. Vilken trend följer dom?

Flexa älskling!

Martin bad själv om ursäkt för att det blev mycket himmel på kortet.

 

Skickat via Blogsy