Åh herregud vad jag fick äta upp alla mina ord om himmelriket och andlig närvaro. I samma sekund som jag publicerade inlägget kom det till mig som en uppenbarelse. Magsjukan, eller matförgiftningen om ni så vill. Samma gud, bara olika namn. Fy satan. Den enda andliga närvaron jag kände här i himmelriket var från den vita porslinsguden.
Men idag är jag uppe på benen igen. Toasts och cola funkar bättre än vigvatten när onda andar ska drivas ut. Dock fick vi svänga förbi doktorn för att kolla upp Meja, då hon heller inte är helt klar i kistan. Men det skulle visa sig att vi oroade oss i onödan då doktorn tyckte hon var: »extlemley powelful, wow active baby, so big». Känns skönt.
När vi tidigare idag satte oss vid en niomånaders kille (Love) och hans mormor så skrämde Meja skiten ur han. Och då kan jag säga att Love var en av de största pjäserna jag sett i den åldern. Meja har tagit ytterligare ett kliv i den thailändska kampsportsskolan, den här gången mind control. Inte utan att man blir stolt.
Imorrn drar vi vidare till Ko Kood eller Ko Kut som det också kallas. Inte så internetfrekvent som här så räkna med ett par dagars tystnad. Men jag återkommer med solblekta bilder så snart jag kan.
 |
| Skymning från la terassa. |
 |
| Meanwhile. |
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar