söndag 20 januari 2013

SMÄRTA.

Bloggfrun kom just hem från massagen. Nästan lite tårögd. Fasen tänkte jag, ingen "happy ending" där inte. Hon fick tydligen nån blandning mellan medicinsk-, migrän- och thaimassage i 1 timme och 45 minuter. Av en kvinna som var en korsning mellan thaiboxare och sumobrottare, som tydligen hittade punkter och nerver som Bloggfrun inte trodde hon hade. Eller som hon själv sa: » det här var något av det mest bisarra jag varit med om.« Imorrn är det min tur. Och då mina vänner kommer jag köra en lavendeloljemassage tror jag. Mjukt och stillsamt med valsång i högtalarna. Förmodligen inte lika smärtsamt.

Det är även lite smärtsamt att vi får klara oss utan kära familjen Bohlin. Två dagar har gått och huset ekar tomt samt att Meja fortfarande ser sig förvirrat omkring när hon söker sin motståndare i ringen, Tuva aka Golden Fang, och ingen hittar.

Även när jag idag skulle pröva att köra Martins fartlekar i 10 km fick jag uppleva smärta. Gick inte alls lika enkelt som när jag hade Martins stolta ryggtavla och hans symmetriska rumpa att följa. En helt annan sorts smärta är när man ca 06.23 ska leka med sin dotter och kliver på nån liten plastbit som känns som skärselden. Och sen har vi ju myggen. Tror jag lider av nån form av myggfobi. Inte så smärtsamma dom små gynnarna, men varför i h-e ska dom hålla sig runt fotknölarna samt även under foten? Overkliga kliattacker som kommer mitt i natten.

Som ni märker, allt är inte smärtfritt här i det leende landet trots 25 grader nu när klockan är 20.30 ;). Stackars oss.

Tarzan och Jane.
Fantomens hjälpreda Guran och hans gemål.
"Så vad gör vi i den här djungeln?"
"Pappa, du har nåt som slingrar sig ner på axeln"
Ett porträtt av thai-kungen ska såklart finnas även i djungeln.
Super mom!
Djungeln tar på krafterna. Iallafall på en pappa.
Så pass att Meja fick köra sista biten själv. Det är ju trots allt hennes vagn.
Sista doppet med gänget. Rock n' roll-Tuva var den enda som såg papparazzin.
Tuva, vart är du? Jag saknar dig!
Kvalitetslunch med Leo.
Det går ingen nöd på Bloggfrun.
Ett glas vitt hos Mr Mae Phim aka Jan Lidén och hans Gisela.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar