ALIVE AND WRITING.

Hej och hallå bloggen. Long time no see. Jag tar på mig hela skulden. Allt är mitt fel. Förlåt. Kan vi gå vidare nu?

Jag visste nästan att det skulle bli såhär när vi kom hem. Ett moment 22. Från att sitta och skriva hem om vårt leksaksliv bortom Sveriges gränser, där solen sken och livet bjöd på nyheter varje dag – till att komma in i vardagslunk som inte direkt alls bjöd på några överraskningar. Och således inget kul att skriva om. Men det är just det jag insett nu, att det inte alls måste vara massa äventyrliga överraskningar (eller Bloggfrun i bikini) för att jag ska skriva och lägga upp bilder. Jag skriver ju här för att jag gillar att skriva plus att Bloggfrun tjatat sönder mig om att inläggen inte alltid behöver vara långa som en uppsats, vilket också varit en issue; att jag vill skriva så mycket varje gång (det här är nog en av de längsta meningarna jag någonsin skrivit).

Nog så. Beslut taget; bloggen fortsätter. Om ni nu fortfarande är några trogna själar kvar som inte tappat hoppet om mig och som refreshar sidan då och då? Kämpa!

Meja kämpar hon också. Både med faser och dagis. Framförallt med att fånga så många bakterier hon kan. Själv så undrar man om man jobbar halvtid just nu. »Att vabba eller inte vabba. Det är frågan.« Tur att super-mormor steppar in och barnvaktar så man iallafall kan ta fredagsölen med kollegorna.

Hänt sen sist (något köttfokuserat):

1) Provat Pulled Pork för första gången. Jag blev kär. Tack Ljunkan & Cissi! 2) Ätit kanske den godaste Jamon Serrano någonsin. Från Hötorgshallen with love. Tack Henke & Johanna. 3) Oljat in balkongen. Den måste ju kunna bära upp den tilltänkta grillen. Där det ska grillas KÖTT ja. 4) Börjat träna. Slutat träna. Och nu börjat igen. Kom ju på att vi ska på bröllop den 8/6, vårt eget för övrigt. Så det är läge att fokusera på målbilden. Vill ju uppfattas som ett »piece of meat«. 5) Blivit totalt hänförd av det tyska stålbadet i veckans Champions League. Som monstruösa köttkvarnar malde tyskarna ner de stackars spanjorerna fullständigt. Mäktigt. 6) Och ja, det är fortfarande tungt att va Djurgårdare. Här snackar vi inte kött utan päron: Päronhuliganen.

Shit. Skitlångt och blajigt. Men vi är på banan igen, härligt! Throwback Thursday är det ju som bekant. Och vad passar bättre än att minnas den där målbilden från Spanien i höstas? Up!

8/6 here I come! Eller?

 

Skickat via Blogsy

TRÖTT.

Tar en java. En macka. Lyssnar på hur jobbet vaknar till liv. Små försiktiga samtal utvecklas till mer högljudda fan-va-skönt-med-fredag-utrop. Och det är ju sant. Vad vore väl en vecka utan denna lyckans dag, fredag?

Men jag är trött. Trött på vardag. Trött på att kränga på mig vinterjackan varje morgon. Trött på att behöva möta min alltmer bleka, nästan spöklika uppenbarelse, i spegeln varje morgon. Men jag får väl säga som man gör om sitt ibland stökiga barn; "att det nog bara är en fas." Sen kan ju tröttheten bero på min nattmangling inför presentationen i onsdags. Det sitter liksom fortfarande i. Känns som jag har en 3-dagars bakfylla ungefär. 

Apropå fas, Meja verkar ha gått in i nån riktig j-a (pardon My French) stökfas. Gråter och skriker ena sekunden för att i nästa skratta och mysa. Skulle likställa henne med Dr Jekyll och Mr Hyde just nu. 

Men som med alla faser, så kommer både jag och Meja ur den här också.

Nä, nu ska jag sätta på lite glad musik tror jag. Tror det blir glamrock med mina favoriter Mötley Crüe. Det brukar hjälpa mot vilken trötthet som helst. Nu slutar vi med det här deppiga inlägg och tar oss i kragen. Javan börjar slå till och mina kollegors lycka över fredagen börjar smitta.

Trevlig helg!

Mejas absoluta favorit just nu. Den blir man också glad över, även om man får höra den ca 23 gånger om dagen.

Vi gjorde oss så söta vi kunde när vi
mms:ade mamma som var på konferens.

Islossning och våren på ingång. Eller Mordor. 

Man ser ju så olika på det här med
vinter vs vår.

SVULL-FEST.

Bloggfrun har nu gjort sin första jobbvecka. Och om hon somnade tidigt på kvällarna förut vet jag inte vad jag ska säga nu. Men ikväll ska hon ut och svira. Tydligen ganska duktigt också och det var fanimej på tiden. Hon behöver det.

Själv har jag en egen fest, en svullfest. Jag halvligger här i soffan med en tallrik ost, chorizo och jamon serrano (hej gamle vän, som jag saknat dig). Och snart blir det äventyrsfilm. Thor på fyran. Precis den typen av rulle jag uppskattar ikväll och en sån rulle som jag och Bloggfrun aldrig skulle se tillsammans. Så nej, jag klagar inte någonstans. Fast jag känner mig något däst efter dagens första svull-fest hos lillebror som fyller år. Vi fullkomligt badade i kakor och tårta. Men jag jobbar mig nog igenom single malt-cheddarn här ändå. Jag menar, det är ju tennis imorrn, så den springer jag bort. Eller?

Så fick man ändå bli glatt överraskad till sist som Djurgårdare. Fantastiskt. Undrens tid är inte förbi. Det var i torsdags, då dom tog sig vidare i Svenska Cupen efter ett straffdrama mot IFK Norrköping. Märks att man varit svältfödd på framgångar då detta känns überstort.

Och till sist, innan mina flottiga fingrar sölat ner hela iPaden, ett stort grattis till klassiska Björklöven som tagit klivet upp i hockey-allsvenskan. En glad överraskning det med.

Nu köttkoma.

Meja tog den titeln hon kände igen.

Jag smälte när mamma lärde ut hur man »svassar«.

Äntligen kom stolen från farmor och farfar med hem!

Jag vet. Ännu en bild på mat på internet. Förlåt.

 

 

Skickat via Blogsy

BILDÄGGSTRA.

Hemma igen. Även om man trodde trafiken från Lofsdalen skojade med oss. Klockan var 13.56 och vi var ute ur de Härjedalska skogarna och på väg ut på påfarten till E4:an vid Tönnebro. Just då kom det ett meddelande på radion: »Polisen har beslutat att stänga samtliga omkörningsfiler mellan Tönnebro och Gävle...«. Just det. Säkert ett vettigt beslut men där och då var jag tvungen att bita mig i läppen i takt med att vrålen från baksätet steg på decibelskalan. Ett gäng mil av ren och skär ångest. Men sen slog klockan tre och den ljuvliga signaturmelodin tillhörande Radiosporten rann ur högtalarna. Då blev allt bra igen. Så kikade jag i backspegeln och där gapade två avslappnade, öppna munnar mot mig från mina skönt sovande reskamrater. Lycka.

Lämnade Meja på dagis imorse (börjar få grym rutin nu efter två gånger fö). Och det känns som vår i luften då man ser ungarna leka i sandlådan istället för i snödrivan. Även om det iochförsig gick sönder ett par spadar när dom försökte gräva sig nedåt...

Har just bevittnat Champions League-kvartsfinalen mellan Zlatans PSG och Barcelona. Utan att göra sin bästa match går han ändå av planen med ett mål och en assist. Han är ett unikum. 2-2 blev slutresultatet och PSG har ändå en teoretisk chans att ta sig vidare när man åker till Barcelona nästa vecka. Teoretisk. Barca är ju trots allt som ett TV-spel.

Djurgården däremot. Dom är ett unikum fast åt andra hållet. 0-3 i den Allsvenska premiären mot Helsingborg. Det är då själva fan att man aldrig kan få bli glatt överraskad. Nä, det ska väl vara ångestfyllt och jobbigt att vara Djurgårdare även denna säsong (och även i denna sport). Ungefär samma känsla som när vi fick trafikmeddelandet på radion alltså.

Här kommer de utlovade bilderna från vårt hårda fjäll-liv (nåja) denna helg. Tack till Fragglarna för en grym påsk!

Meja pysslar med kusinerna Felicia och Gustav. Gustav tycker verkligen inte om godis.

En artist.

Årets påskägg signerade en annan artist, Felicia.

Motljusromantik. Men den Danske Fadølen.

Typ världens snyggaste skoter. Med Lofsdalens mest dedikerade chaufför.

Läge för att slå läger.

Verkligen läge. Japp, tillsammans med den den Danske Fadøl såklart.

Ska du vaska eller traska den där? Japp nr 2, Bloggfrun instar.

Grillmeister med extra allt fixar påsklunchen.

Det är viktigt med rätt utrustning.

Något mätta. Men mättast (och tröttast), Bloggfrun längst till höger i bild.

Meja körde lite mer lättsmält tilltugg.

 

 

Skickat via Blogsy