VI ÆR RØDE, VI ÆR VIDE.

Så gjorde vi ett nytt försök. Ett nytt försök att gotta oss i lite skön musik, bra kroghäng och få lite kvalitetstid på den spanska solkusten (med Meja sovandes i vagnen förstås). Den här gången har jag varken film- eller bildbevis på stämningen, atmosfären och folket. Men om det förra försöket slutade på en spansk variant av Finlandsfärja så vet jag inte riktigt vad jag ska sätta för benämning på detta.

Vi fick tips om den danske mand Jens, som med sitt tremannaband skulle spela ikväll i Benalmádena. Låt mig säga så här: bandet, bestående av två danskar och en skåning var bra. Lite gura, lite låda, lite tvättbräda och skön sång. Men stället, hold så kæft mand! En schleten crossover-pub av irländskt, tyskt och danskt som inte ens serverade kall öl. Klientelet bestod mest av packade, 60-plus-danskar, som förutom svårigheter med finmotoriken även såg ut som dom inte gjort annat än att dricka Gammeldansk till frukost, lunch, middag. Och då gillar jag danskar ska ni veta.

Men så fick vi förklaringen. Puben var ett tillhåll för alla danskar som åker ner för en veckas rehab på ett danskt sjukhus ca 200 m därifrån. Jo jag tackar jag. Jackpot.

Meja fick iallafall uppleva sitt första Luciatåg i svenska kyrkan. Vilket hon verkade gilla. För det enda hon gjort idag är att testa de höga tonerna från "Natten går tunga fjät".

För egen del så satsar jag mina kort på lite spansk ligafotboll i helgen med en bättre Mojito. Tror t om jag får med mig Bloggfrun efter vad vi genomled ikväll.

/Den lille tissemand vid sin computer.

Såhär såg vår Lucia-morgon ut.