DAN FÖRE DAN.

Idag har det faktiskt varit allt annat än stressigt. Bloggfrun har lyxat på Öfvre delen av Stockholm med shopping och lunch. Jag har varit hemma, myst runt i mjukisshorts och pysslat om Meja som fortfarande är krasslig. Feber, host och snorkaskader gör mig till en riktigt blödig pappa. Och det kommer jag nog alltid vara. Hoppas bara hon kvicknar till tills julafton så hon kan rycka tomten i skägget.

Svärmor bjöd på kaviargrädde med ägg och knäckebröd till lunch. Så vansinnigt gott. Samtidigt blev jag påmind (ja, även Bloggfrun har påmint mig) om min abnorma förmåga att under kort tid lägga på mig några extra kilon. Får nog hålla mig lite om jag ska klara de obligatoriska sju tallrikarna på julbordet utan att kilopriset på min kropp höjs. Synd också om det blir som vanligt att jag kippar efter andan redan efter sillen och ägghalvorna och sen svettigt tackar ja till en extra ris à la malta strax innan sänggående.

Apropå mat så tänkte jag på en helt annan grej vid middan idag; varför finns det inte ett litet hål på balsamvinägerflaskan? Det spelar ingen roll hur sakta och försiktigt jag häller. Det slutar nästan alltid i att hela anrättningen smakar balsamvinäger.

Bloggfrun sitter på nedervåningen och har tjejhäng med Madde och Mirre medan jag har egentid framför TV:n. Har fastnat framför Die Hard 2 med Bruce Willis. Gillar verkligen 80- och 90-tals actionrullarna. Och Bruce är fasen allt annat än blödig. Får lära mig lite av han.

Yippiekayee.

Mejas första julklapp som får så mycket kärlek. Och snor.