KÄMPA!

Idag blev jag påmind om hur jobbigt livet kan vara ibland. Besökte min kompis Garhy och hans tjej Jenny på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Där har dom bott i nästan två veckor nu med sin lika gamla Julie. Söta lilla Julie har fått problem med blodsockret. En tuff start minst sagt. Men hon såg stark ut, precis som sin pappa. Och med sitt från födseln bultande AIK-hjärta kommer hon kämpa likt Johan Mjällby i ett derby. Så det där kommer gå galant, hon behöver bara lite hjälp på traven.

Vi hejar på dig Julie!

JAG KOMMER HEM TILL JUL.

Som ni förstått sen tidigare så gillar jag Peter Jöback. Inte bara för hans hårsvall och perfekta hy utan också för hans enastående pipa. Därför har julen spenderats tillsammans med honom i högtalarna.

Och förutom med Peter så har vi spenderat julen med våra familjer med undantag av Marias syskon med familjer som varit i det stora äpplet. Det har varit stillsamt, finstämt och matigt. Det är ju en jäkla ynnest att som en matglad person som jag (som dessutom älskar julmat), att få två julbord på samma dag. Först hos svärföräldrarna och sen hos pappa och Inga-Lill. Lite slitsamt men som farfar alltid sa: "så länge det finns snaps så finns det alltid plats för lite till." Så även denna jul. Dessvärre har jag svårt att få några ömma kyssar av Bloggfrun under denna högtid då hon inte förstår sig på gubbröra, patéer och kaviargrädde. Och hon förstår sig än mindre på mig som trycker i mig av dessa godsaker.

Meja fick stifta sin första bekantskap med tomten. Och hon var skeptiskt redan vid "Ho, ho." Men hon nafsade ändå lite grand i det 30-åriga tomteskägget och då verkade det vara okej. Fast jag måste införskaffa en riktigt bra tomtedräkt tills nästa år. Det gamla lösskägget må ha lurat mig i alla år men Meja verkar mindre lättlurad än jag.

Det känns iallafall som att man fick till lite stämning trots mina farhågor. Nedan ett litet pottpurri av vår lilla jul. Sätt på Jöbacks julskiva för att känna känslan ;).

God fortsättning!

Vaddå kul med jul eller?

Julbord 1. I mitten, längst bak hjälten: kaviargrädde.

Julbord 2. 

Den här tomten verkar vara en skön snubbe.

Fast lösskägg? Kom igen farfar, jag ser ju att det är du.

En leksak som låter är alltid kul.

Hemma hos farbror och dom coola extrakusinerna
Tilde och Collin.

Tilde och Meja.

Meja blev duktigt impad av Tildes dance moves.

Men coolast av dom alla, gammelmormor Mimmi.

TRÖTT I ÖGAT.

I'm back, även om mättnadskänslan inte helt lagt sig än. Känns som jag skulle åkt dit för frosseri om någon förbannat mig med en dödssynd.

Jag hade tänkt att skriva lite om vad vi haft för oss i jul och lägga upp lite bilder. Men det har blivit så sent och så lite bloggångest på det. Pappa Masi är trött och behöver sussa, småbarnssyndromet ni vet. Det får bli imorrn istället, även om det inte är något världsomvälvande julfirande jag har att berätta om. Det roligaste var nog när vi mötte Bloggfruns kompis Miriam i kyrkan på morgonen och hon berättade om hur hon fick plats med bysten i sin bedårande snöflingeklänning: "Jag har tvångstapetserat in dom." Tack Miriam för att du finns.

Jag var iväg med Meja på BVC tidigare idag för att ta mässlingssprutan. Hon är definitivt inte lika spruträdd som sin mamma och pappa, utan det gick galant. Inte ett knyst under själva sprutan men hon blev riktigt förbannad när hon inte lyckades fånga såpbubblorna som sköterskan blåste ut efteråt.

Nu hör jag hur Bloggfrun andas tungt, på gränsen till snarkningar, vilket söver även mig. Vi hörs imorrn. Och jag menar det ;).

Kram kompisar.

Bilder (jag vet inte hur man gör bildtext från paddan):
1) Ensamma i en BVC-korridor. Lite som skräckfilmen The Ring.
2) Bloggångest i sängen.

JULETID.

Julen är ju som bekant en tid att umgås med nära och kära, koppla av och äta. Framförallt då kaviargrädde och sill. Och just nu är jag så mätt att jag behöver en längre paus än jag trodde. Återkommer när härdsmältan givit vika.

Hoppas ni alla har en underbar jul!

DAN FÖRE DOPPAREDAN.

Mitt i julrimmen slog vi på Så ska det låta och vi kom in mitt i ett Peter Jöback-solo. Alltså den mannen ser ju orimligt bra ut. Jag menar vem annars kommer undan med rödglittriga revärer på byxorna, mörkröda lackskor och en svart diamantring i örat? En bra pipa har han också. Orättvist.

Jag testade vinterföret under kvällen på en löprunda. Såg nog ut som en rätt onykter tomte som var ute och letade efter mina renar. Men jag höll mig på benen. Det tog emot en aning när man kände kylan i fingerspetsarna och tårna som domnade av, men jag hade ju målbilden framför mig så jag tog mig ända hem.

Sen fick man ju se att Madeleine och Chris har valt datum för sitt bröllop, 8 juni. Samma som oss. Men vi blev inte förvånade. Bernadottarna verkar ha vrålkoll på hur familjen Sundberg/Johansson planerar. Estelle kom två veckor efter Meja och nu det här. Härmapor!

Nä, nu ska vi sussa. Jag längtar så efter att titta i strumpan imorrn bitti.

Såhär ska det ju se ut!

Inte så här, brrr.

Skulle jag komma ut levande på andra sidan?

Men så hade jag ju målbilden som sagt.

DAN FÖRE DAN.

Idag har det faktiskt varit allt annat än stressigt. Bloggfrun har lyxat på Öfvre delen av Stockholm med shopping och lunch. Jag har varit hemma, myst runt i mjukisshorts och pysslat om Meja som fortfarande är krasslig. Feber, host och snorkaskader gör mig till en riktigt blödig pappa. Och det kommer jag nog alltid vara. Hoppas bara hon kvicknar till tills julafton så hon kan rycka tomten i skägget.

Svärmor bjöd på kaviargrädde med ägg och knäckebröd till lunch. Så vansinnigt gott. Samtidigt blev jag påmind (ja, även Bloggfrun har påmint mig) om min abnorma förmåga att under kort tid lägga på mig några extra kilon. Får nog hålla mig lite om jag ska klara de obligatoriska sju tallrikarna på julbordet utan att kilopriset på min kropp höjs. Synd också om det blir som vanligt att jag kippar efter andan redan efter sillen och ägghalvorna och sen svettigt tackar ja till en extra ris à la malta strax innan sänggående.

Apropå mat så tänkte jag på en helt annan grej vid middan idag; varför finns det inte ett litet hål på balsamvinägerflaskan? Det spelar ingen roll hur sakta och försiktigt jag häller. Det slutar nästan alltid i att hela anrättningen smakar balsamvinäger.

Bloggfrun sitter på nedervåningen och har tjejhäng med Madde och Mirre medan jag har egentid framför TV:n. Har fastnat framför Die Hard 2 med Bruce Willis. Gillar verkligen 80- och 90-tals actionrullarna. Och Bruce är fasen allt annat än blödig. Får lära mig lite av han.

Yippiekayee.

Mejas första julklapp som får så mycket kärlek. Och snor.

LILLA JULAFTON.

Hemkomsten börjar bra får jag ändå säga. Jullunch på Riche med pojkarna Clääs, Kotsj och GM (i mitt gäng går samtliga under obskyra smeknamn). Husmanskost när den är som bäst, isterband. Och till kaffet kom den första snusen, lycka. Tänkte att jag enbart ska ägna mig åt att njutningssnusa från och med nu. Lycka till Masi. Inte nog med det, det var ju så kändistätt. Martin Dahlin, Timell såklart, Sebastian från Ica-reklamen (iförd knähöga stövlar, vad är grejen med det?) plus att två bord bort sitter prinsessan Madeleine med entourage samt pojkvännen Chris. Jag kom mig inte för att plåta då jag blev så full i garv när jag tänkte på deras filmatisering av "Förlovningen". Men att hon är vacker råder det inget tvivel om.

Sen fick jag någon form av form tillbaka på håret. Bra. Att sen jaga lite julklappar och pulsa runt i snön i det vackra Stockholm var fridfullt på nåt sätt. Kanske man har kommit ner i tempo trots allt, manana style liksom.

Ikväll har vi hängt med Bloggfruns familj och haft lilla julafton. Meja verkar gilla det här med själva klapparna, även om snörena och papperet är roligast. Men hennes nya docka fick ändå en rejäl kram.

Mätt och belåten är det nu snart dags att sussa. Men kan inte låta bli att tänka på resten av polarna som just i detta nu står och river av nån gammal Orup-dänga på karaokescenen i dekadensens palats Golden Hits. Lyckostar.

Sist men inte minst skickar jag ett megagrattis till fina Hugo (Marias brors äldsta grabb) på hans 5-årsdag! Hugo, du börjar bli gammal men lite tidigt för rullator är det väl?

Grattis Huuuugooooo!

Hyfsat nöjda.

HEMKOMST.

Mysigt att vara hemma måste jag säga. När vi närmade oss bebyggelse från Arlanda och man såg hur det lös från stakar och ljusslingor fick man lite stämning.

Meja drog på sig en redig förkylning det sista hon gjorde innan avfärd. Stackarn, vi som skulle flyga. Trodde inte ens barn kunde bli förkylda i Spanien ;). Men nu har hon sett ut som värsta Rocky Balboa idag.
Ni vet som i första filmen efter sista matchen när han ropar efter "Aaaadriaan!"
Exakt så svullen runt ögonen. Men hon grejade det hela vägen hem till mormor och morfar och hann visa en stor fascination över granen och ljusen innan knockouten i sängen.

Kroppen är rätt schleten efter en resdag. Lite öm, lite ofräsch och trött. Sen kanske min uppladdning med en chicken vindaloo från Funkan-indiern inte var den bästa. Enormt orutinerat t om. Nåväl, nu ligger vi i sängen och jag har inte ens tittat åt en snusdosa.

Gonatt.

Hej då, vista del Mar.

Jag längtar efter tomten!

SISTA DAGEN.

Det var nästan så man inte trodde den skulle komma. Men idag är den här. Den sista dagen på Pappaledigheten del 1.

Imorgon lämnar vi Funkan för att inta det snöbeklädda hemlandet Sverige igen. Känns som sagt lite märkligt. Man har ju liksom vant sig vid att mest glida omkring och götta sig. Inte bry sig så mycket om vad man har på sig och hur man ser ut. Snyggt sunkig helst i shorts, har varit min trend här nere. Jag skulle nog vilja ha på mig shorts jämnt.

Så även om rädslan för att hamna i snö-chock finns, tror jag dock att både jag och Bloggfrun är rörande överens om att det är läge för lite kvalitetstid. På varsitt håll alltså. Så det är skönt att familj och vänner är lite närmre snart. Vi ska ju trots allt köra föräldraledigt med varandra i tre månader till ;).

Andra grejer jag är glad för att komma hem till:

1) Min frisör. Som kommer klippa mig redan på fredag. Och det kan jag säga är på tiden. Testarna och vikarna samarbetar inte särskilt bra i sidvinden just nu.

2) Snuset. Även om jag är riktigt duktig på att "semi-sluta" så ska det ändå bli gott med den första till kaffet. Plus att Bloggfrun anser mig vara lite "edgy" för tillfället.

3) Julmust. Jag älskar julmust. Och gärna tillsammans med pepparkaksdopp.

4) Vinterstudion på SVT och André Pops.

5) Golvvärme.

Så. Det var alltså det sista inlägget från spanska fiberkablar. Jag kommer sakna el vista del Mar om morgonen, mina tunna skivor jamón serrano och mina shorts. Men det är jäkligt skönt att veta att shorts-eran inte är förbi, då vi ju drar till Thailand efter nyår, Pappaledigheten del 2. Ska bli skönt med lite semester.

Hasta Luego España, Buenos Dias Suecia.

Meja jagar kompisar i lekparken.

Stenhård.

Samma tjej som var krigsmålad?

Skogsmulle.

Avslutar Spanien med stil...

...och klass.

¡Viva España!

KÖTTSLIGA LUSTAR OCH SÖNDAGSMYS.

Jag var tvungen att ta en paus i bloggandet efter den argentinska köttfesten i fredags. En 300 grams Solomillo (filé) i dess fulla prakt som bara fått vända i pannan. Som smälte i munnen och som fick tillbehören att kännas överflödiga och diskussionerna vid bordet ointressanta. Det var bara jag och mitt kött. Dios Mio, så vackert det var. Jag bugar djupt för kocken på Restaurante Cosquin i Fuengirola.

Ni som inte gillar kött bör titta bort nu då det kommande inslaget kan verka stötande.

Bloggfrun ville ha smält ost till förrätt.

Min älskarinna.

Nykära.

För alltid ska jag bära med henne i minnet.

Så. Det var skönt att få snacka av sig lite kött. Över till idag. Och idag är det exakt fyra dagar kvar tills vi är hemma i snön. Overkligt men mysigt. Fast också nödvändigt om jag ska vara snäll i jul då jag tydligen tömde min sista dosa General idag. Illa.

Idag jagade vi sol. Och det var inte så svårt för den var över oss hela tiden. Jag fick t om tvaga min kropp i el Mar som kyligt men omfamnande tog emot den. Meja har fått hänga med sin polare Elsa och vi vuxna har fått kvalitetstid i motljus på stranden. Det är vad jag kallar 3:e adventsfirande. 

Hasta Luego!

Waz up?!

Gottegrisar.

Målbild inför 2013. #grekisk #gud

Poseidon.

God Jul!

Ceremoniellt. Sista snusen.

MINNS EJ.

Klockan är nu 17.47 och jag sitter här med skrivtorka. Jag minns knappt vad vi gjort idag. Jag minns heller inte vad Bloggfrun sa när vi var ute och gick (ah, en grej jag minns) som jag tyckte var ett ypperligt tema för kvällens bloggande. Snacka om att börja få deg i huvudet.

Meja har typ sovit hela dagen, förmodligen helt knäckt efter gårdagskvällens röjande. Bloggfrun stack iväg och våldförde sig på Lidl och kom hem med halva butiken. Och jag har väl legat mest och pillat mig i min enormt centrerade navel på min enormt korta överkropp. En helt ordinär dag, mas o menos.

Men snart ska vi iväg och träffa Erik och Pernilla och äta argentinskt kött och sen runda av kvällen med en sängfösarglögg och hembakade lussebullar. Kanske sker något oväntat, typ partnerbyte, som jag kan skriva om senare ikväll. Vem vet?

Nä, skämt åsido. Kolla in den posande Bloggfrun nedan så förstår ni att jag inte byter hursomhelst.

Puss!

Min lussebulle.

Hur svårt kan det vara att stava
rätt? M A S I. Spanjorer...

VI ÆR RØDE, VI ÆR VIDE.

Så gjorde vi ett nytt försök. Ett nytt försök att gotta oss i lite skön musik, bra kroghäng och få lite kvalitetstid på den spanska solkusten (med Meja sovandes i vagnen förstås). Den här gången har jag varken film- eller bildbevis på stämningen, atmosfären och folket. Men om det förra försöket slutade på en spansk variant av Finlandsfärja så vet jag inte riktigt vad jag ska sätta för benämning på detta.

Vi fick tips om den danske mand Jens, som med sitt tremannaband skulle spela ikväll i Benalmádena. Låt mig säga så här: bandet, bestående av två danskar och en skåning var bra. Lite gura, lite låda, lite tvättbräda och skön sång. Men stället, hold så kæft mand! En schleten crossover-pub av irländskt, tyskt och danskt som inte ens serverade kall öl. Klientelet bestod mest av packade, 60-plus-danskar, som förutom svårigheter med finmotoriken även såg ut som dom inte gjort annat än att dricka Gammeldansk till frukost, lunch, middag. Och då gillar jag danskar ska ni veta.

Men så fick vi förklaringen. Puben var ett tillhåll för alla danskar som åker ner för en veckas rehab på ett danskt sjukhus ca 200 m därifrån. Jo jag tackar jag. Jackpot.

Meja fick iallafall uppleva sitt första Luciatåg i svenska kyrkan. Vilket hon verkade gilla. För det enda hon gjort idag är att testa de höga tonerna från "Natten går tunga fjät".

För egen del så satsar jag mina kort på lite spansk ligafotboll i helgen med en bättre Mojito. Tror t om jag får med mig Bloggfrun efter vad vi genomled ikväll.

/Den lille tissemand vid sin computer.

Såhär såg vår Lucia-morgon ut.

LILL-FREDAG. ELLER TISDAG OM NI SÅ VILL.

I nåt tidigare inlägg tjatade jag om att vara ledig på själva pappa-ledigheten. Jag drar mig till minnes att jag inte riktigt köpte den formuleringen. Men efter idag är jag beredd att omvärdera. Sol. Shorts. Bar über. Och till sist ett par glas på det.

Förlåt om jag var otydlig sist. Jag är nog ledig trots allt.

Friterad camembert. Det bästa av två världar.

Jag och Erik visar upp vår enorma simultankapacitet.

KRYPET.

Jag laddade ner en app som heter Wonder Weeks. Här kan man följa sitt barns utveckling och se i vilka faser och språng dom befinner sig. Om humöret är på topp eller i botten. Trodde jag skulle gilla den, vilket säkert många gör, men icke. Shit vad stressande. "Eh, okej, vilken dag är det, vilken vecka är hon i, ska hon inte krypa nu? eller var det rabbla alfabetet? åh nej, hon ska vara skitgrinig imorrn och vi som ska på kalas..." osv osv. Så jag har raderat den as we speak. Saker och ting får ha sin tid helt enkelt (sa han snusförnuftigt).

Språng hit och dit. När vi kom till Spanien hade vi en förhoppning om att iallafall Mejas hårväxt skulle tillta ordentligt. Framförallt med lite värmande sol. Så är icke fallet. Men hon har börjat krypa och det med en rackarns fart. Varje gång jag får upp kameran och ska filma har hon redan hunnit fram dit hon ska, vilket ofta har en anknytning till något ätbart. Det har också blivit väldigt roligt att ställa sig upp mot saker, hålla balansen ett par sekunder för att sen dråsa ner på rumpan. Keep it up Meja!

Själv tar jag tag i saker för att överhuvudtaget komma upp från sittande ställning då kortleken med tillhörande övningar stod på programmet idag. Pust.

Dagens outfit. Något att växa i. 

Vi gör som Mickan i Solsidan och behåller prislapparna på.

"Varför leker inte du med de andra tjurarna och stångas som dom?"

Booty call.