GRACIÖST.

Jag är ingen morgonmänniska. Och att döma av Mejas morgonhumör verkar hon inte heller vara det. Man kan ju tycka att om hon nu ändå ska väcka en i gryningen så kan hon väl ändå bjuda på morgonmys. Jaja, hon mjuknade efter ett tag och så även jag när hon satt i knät och följde med i Baby Einsteins magiska värld på Youtube. Idag lärde vi oss ögon, öron, näsa, mun. Och Meja verkar ha fattat det här med pekskärm. Trist bara att hennes fingrar just varit i gröten.

När den något bakfulle Bloggfrun masade sig upp tog vi oss ner till stranden. Och då kan man ju tro att vi skulle softa. Hon var ju ändå bakfull. Men så funkar inte hon. Utan givetvis var den där förbannade kortleken med. Så nu sitter jag här med inte bara en avdomnad bakdel utan även armar som inte nådde upp till håret när jag skulle tvätta det.

Sen blev det en uppvisning i kroppskontroll. Graciöst värre. Under tiden upptäckte jag att min navel i stort sett sitter centrerad i höjdled på magen. Vilket resulterar i att avståndet ner är långt och upp till bringan kort. Väldigt kort. Men sen når jag ju inte jättehögt över havet så det är väl i sin ordning.

Trevlig kväll amigos!

KORTLEKEN.

Att stretcha kan verka onödigt. Men just idag är det väldigt nödvändigt då jag inte känner min kropp. Bedövad liksom. Och allt är Bloggfruns fel, eller förtjänst kanske snarare.

Igår var vi ju lite ur slag och vädret sisådär. Idag på gång och solsken. Så vi tyckte att våra kroppar skulle tuktas lite. Och Bloggfrun har ju kommit på en så rolig lek. Den kallas Kortleken.

Varje färg får en övning, antalet man ska göra bestämmer kortet (dvs ess 1, två två, tre tre osv) och man kör på tills korten är slut, utan vila. Idag, hjärter: burpees, ruter: magpendel, klöver: utfall och till sist spader: 25 m rusher. Enkelt. Och kul om du frågar Bloggfrun. Men jag vet inte hur kul vi tyckte det var när vi mot slutet drog en färgstege i klöver (utfall) från 3-7 och sen avslutar med 5-8 i spader (rusher).

Kan vara därför min känsel är begränsad just nu. Framförallt från rumpan och neråt.

Kämpa Masi!

Allt ser så svårt ut när jag gör det.

Allt ser så lätt ut när hon gör det.

Jag har lärt mig att springa som Tom Cruise.

Den obligatoriska belöningen efteråt.

GUAPAS.

Just idag blev mitt Djurgårdshjärta varmt. Jag läste nyss att Andreas "Adde" Johansson kommer hem nästa säsong. Denna hjälte som under 2000-2004 gav oss många och oförglömliga minnen. Han lär väl inte vara i samma slag måhända men det skiter jag i. Välkommen hem Adde! http://dif.se/2012/11/26/malnostalgi-med-adde-2001-2004/

Och sen har ju Djurgår'n klättrat i Hockeyallsvenskan efter tre raka. Saker och ting börjar ordna upp sig som dom säger (kan man iallafall hoppas på).

Vad har vi gjort idag då? Inte många knop. Men när vädret är sisädär och familjen lite ur slag, som idag, då kan t om en gammal klassiker som Photo Booth framkalla kiknande skratt. Förmodligen är det bara vi som kiknar men såklart vill jag bjuda er läsare på mina två tjejers Photo Booth Shoot. Varsegoda.

Bloggfrun fick kalla fötter och tvingade mig
att lägga ut en söt bild på Meja också.

EL MAR ES NUESTRO AMIGO. Y JAMÓN SERRANO.

Sen i torsdags har vi haft sällskap av Jonas, Diana och Sigge. Intensiv och hög mysfaktor i tre dagar. Men i morse vid 04 försvann dom abrubt. Meja såg en anings förvirrad ut när hon märkte att Sigge inte fanns där för att leka ryska posten.

Vi hann med att utforska Malaga, strosa runt bland Pradaväskor på marknaden i Puerto Banus, få Sigge och Meja att närma sig en romans, dra ett par rundor Chicago, bra Djurgårdssnack, äta ostar, korvar och bläckfiskar. Och framförallt fick Jonas njuta av utsikten över Medelhavet, eller rätt och slätt El Mar. Och jag fick fortsätta njuta av jamón serrano. Våra två bästa vänner helt enkelt, havet och lufttorkad skinka. Svårare att njuta av livet behöver det inte vara.

Just det. En Piña Colada, tack.

Kvinnan till höger på bilden kan posa även bakom kameran.

Lite speciellt. Men kul hade vi.

I bakgrunden: el Mar.

"Asså Sigge, föräldrar kan va så sjuuukt pinsamma ibland."

Så nära. Men ändå så långt ifrån.

FOTBOLL OCH SAMKVÄM.

Jag är Djurgårdare (och Interista). Och det är ju inte alltid en dans på rosor. Men sen är det ju inte rosdansen som gör ifall man håller på ett lag eller inte. Iallafall om man hyser kärlek till ett svenskt lag. Det är ju passionen och lidelsen som driver en till Stockholms Stadion en kylig och regnig oktoberkväll. Eller som den drev mig ner till Wifi-zonen här i Spanien och fick mig att betala 159 spänn för att se om Djurgården skulle komma 7:a eller 9:a i säsongens sista match. Och det är ju härligt. Härligt på ett helt annat sätt än när det är Champions League-kväll. 

För gud så underbart det är med CL. Riktig underhållning med sånt fotbollsgodis. Man slipper den där vidriga ångesten när man bara tittar för att njuta (och i år är ju inte mitt kära Inter med heller).

Min största idol, alla kategorier. Javier Zanetti.

Så igårkväll var det fullt ös från klockan 18 fram till midnatt. Tillsammans med Tony, Åke och Fredde bevittnades Zenit-Malaga och sen även Man City-Real Madrid. Det sänktes ett par cañas och snackades geniala taktikdrag. Och så fick ju Bloggfrun lite egentid under kvällen. Win-win.

Sen har jag ju inte ens nämnt Zlatan. Jag såg inte Englandsmatchen men av bilderna och skriverierna att döma måste han varit fullständigt lysande. Säger man att man kommer från Sverige här i Spanien så är dom fulla av beundran för vår svenske zuperztar. "¡Ibraincreible!"


Nu ska jag och Bloggfrun njuta tillsammans med våra kompisar Diana, Jonas och Sigge (en toppkandidat till att bli Mejas framtida man). Dom kom i eftermiddags och vi närmar oss en bra, mysig semesterfylla. Välkomna ska ni vara!

Förädraledigt kan vara tufft emellanåt.

Som sagt, äktenskapstycke.

BOOT CAMP.

Efter en vecka fylld av total dekadens var det dags att kicka igång träningen igen. För er som känner Bloggfrun, vet att hon inte är nådig när ett litet veck har återinträtt i magtrakten. På mig alltså. Så det var bara att inställa sig i hallen klockan 10.00 för inspektion. Och såklart gick jag inte igenom, utan det var bara att byta om till löparskor och sätta fart.

Men som alla säger, efteråt känns det ju så skönt.

"Uppvärming"

El Backe del Diablo.

Min hare tryckte på duktigt i värsta partiet.

Kämpa!

Sista grenen: kast med liten Meja.

Fäääääärdig! (ca 17 grader skulle jag tro).

Givetvis inget flottigt efteråt.

SÖNDAGSTRÅKIGT OCH SÖNDAGSKUL.

Även en föräldraledighet på den spanska solkusten innehåller vardagssysslor. Tur att jag har bloggen så jag kan smita undan. Korta stunder.

Att städa och då framförallt dammsugningen kan vara något av det tråkigaste jag vet. Men idag upptäckte jag något som slog det. Och det är att dammsuga rent själva dammsugarmunstycket från dammludd som frenetiskt kämpar för att hålla sig kvar i stråna. Där och då ifrågasatte jag meningen med livet.

Maria fick det göttaste. Finliret.

Men sen blev det roligare. 

Jag och Bloggfrun bjöd på söndagmiddag (ca 4kg pasta Carbonara gick åt) för Eva och Tony som bor i lägenheten bredvid, Fredde (vår wedding-planner) och hans två fina pojkar Maxim och Noe samt Freddes mamma Kerstin och kompisen Nippe. Så det var fullt hus och en trevlig och mysig söndagsfylla.

Nu en klassisk söndagkväll med lite film, nej inte Beck, och förmodligen en gedigen fotmassage. På frugan då förstås. Och jag vet att jag kommer sova godare än på länge då mitt kära Djurgården (pass på ordvits) leksade upp Leksand med 6-2. Gött mos.

Trevlig kväll!

Mejas bästisar härnere.

Som lär henne allt dom kan.

Gänget.

FORTSÄTTNINGEN.

Ja jag vet. Och ni vet också vid det här laget. Jag är en tidsoptimist, javisst. Kommer aldrig mer skriva att jag "återkommer imorgon". 

Nåväl, jag får skylla på det och halvtaskigt internet i det andalusiska inlandet. Plus att vi hade så trevligt att min blogglängtan fick snällt lugna sig en stund.

Sevilla var det ja. Födelesdagskvällen avslutades på en Flamencoklubb (första gången vi bevittnade denna konstart). Jag och Bloggfrun satt hänförda i två timmar medans Meja sov igenom allt bredvid scenen. Smaken är ju som baken. 

Sedan fortsatte vi äta gott, stadsvandra, dricka, gå i slott osv osv. Tills vi den tredje dagen bestämde oss för att inte åka tillbaka till Fuengirola aka "Funkan" utan istället fortsätta till sånggruppen Las Ketchups hemvist, Córdoba. Förutom popundret (nåja) stoltserar den med sitt moriska ursprung och sin unika Mezquita.

Jag tänkte inte ge något längre referat kring hur fantastiskt och härligt och underbart och megasuperdupertrevligt vi hade det. Utan ni får kika på bilderna istället. Längst ner har ni en liten tipslista.

Vi ses snart ;).

Kraftig sidvind längs Guadalqivir.

Jag gillar street art.

Metropol Parasol Building.

Jag gillar Sevilla såhääär mycket!

Katedralen i Sevilla.

Trädgården inne i slottet Real Alcázar.

Barrio Santa Cruz.

Kött. Serverat på en bädd av brödpinnar.

Chaufförens färdkost på väg till Córdoba.

Inte helt bekvämt att göra "tvåan".

Fast Meja och Marre höll god min.

Córdobagränd.

Mezquitan i Córdoba.

#impad.

Salmorejo de Córdoba.

Och korv. I vin. Såklart.

Sevilla: Casa Sacristia Santa Ana (hotell), flamencoklubben La Caja Negra, tapasrestaurangerna kring området Alameda de Hercules och i Barrio Santa Cruz.

Córdoba: Hosteria Lineros 38 (hostel), restaurangen Fusión by Sojo (ett måste).